D A H L S T

Ett bisexuellt mensabarn i bimboförpackning som tillsammans med sin flock huserar på landet i Taxinge utanför Nykvarn. Gift mopsmorsa, pudelmamma, minigris-förälder och biologisk mor till Bess född 20180531. Berest och belevad feminist, djurvän och omplaceringsförespråkare. En forna underklädesmodell och högfungerande Aspergare med ett särintresse för matematik. Stöpt ur formen av en trasig uppväxt mitt i epicentrum av psykisk ohälsa. I ryggsäcken återfinns bland annat personliga erfarenheter av insidan av en rättssal samt de kala väggarna som omger ett skyddat boende.

Signad artist, erfaren sångerska, utbildad låtskrivare, dansare och teaterapa med gedigen erfarenhet framför kameran. Exempel: Modell för Urban Expressions världsomfattande reklamkampanj 2017 och vinnare av titeln ”Bride of the world Sweden” i Miss World Sverige 2015. Listetta med ”A different kind of love” på Myspace Jazz Toplist 2007. Sedd och hörd på TV3, TV4 och kanal 5 i samband med bland annat Körslaget, Sommarkrysset och Paradise Hotel samt som programledare för Kapish på FOX. Även setts i ”100 Code” och Inga Lindström mfl.

Debattör med helsidor i Expressen och utbildad fotograf vars ena alster valdes ut att representera Mathias Klum´s  projekt för Svenska vatten 2017. Studerar informationssäkerhet men andas musik. Älskar röda vinbär, vegansk mat, vickningschips och vitt vin. Gärna framför pianot. Kan aldrig ha för mycket att göra.

Ett fåtal av alla intervjuer, tidningsurklipp & annat finner du nedan;

  • Intervju med en av världens största nyhetssajter för skönhet: HERE
  • Uppskattad debattartikel som även blev en helsida i papperstidningen “Expressen”: HERE
  • Helsida Södermanlands Nyheter: HERE
  • Helsida i Länstidningen: HERE
  • Del av intervju i Expressen: HERE
  • Miss Bride of the World nyheter: HERE
  • IMDB; HERE
  • Songs and songwriting; HERE
  • Instagram; HERE

Traffic

  • 529
  • 2 303
  • 24 juli, 2019





Livet 7 veckor efter förlossningen och sommarens första dopp

Det var så varmt igår att nästintill inget blev gjort. Sammanstrålade med make, Bess, pälsbarn och bror efter ett tappert försök till att klara en arbetsdag värmen till trots. Vi åt korv (från Anamma) med bröd och sen åkte vi till stranden vid Taxinge slott där jag och Henrik tog oss varsitt dopp trots varningen om eventuell algblomning. Första doppet för i år är därmed avklarat. Vågar jag delge er att jag tyckte det var kallt? Badkrukan skäms inte för sig. 🙂

När får man egentligen bada efter att man fött barn? Man får ju bara så länge man ej har avslag längre men jag vågade ändå inte mer än doppa mig. Tar hellre det säkra före det osäkra när det gäller hälsan.

Idag är det iallafall svalare vilket gör att jag kan hugga tag i lite projektarbeten och försöka komma ikapp. Perfekt! Som att det ej vore nog så är det dessutom 7 veckor sedan min dotter entrade världen. Kan inte fatta att jag låt på förlossningsbordet för knappa två månader sedan. Galet. Det är helt underbart att det har gått så smidigt för oss att återfå struktur efter att vi blitt en till. Rasmus är hemmavarande och jag kan fortsätta jobba precis som jag vill. Love it. Livet blir verkligen precis vad man gör det till.. Om man är redo att kämpa för det vill säga. Kämpa för det och mot patriarkatet. Kampen fortsätter.

Tänker du något om det du läst?

Jag är ej den föräldralediga i vår flock

Förstår inte hur folk orkar arbete när det är såhär varmt. Visst går det om jag sitter och trycker under AC:n men annars är det svårt. Tur är det att jag kan jobba hemifrån nu när det är såhär. Många delar ej min arbetsvilja och ligger ändå hellre på stranden.. Så kan det vara. Men jag älskar att vara aktiv. Älskar att vara mamma och rollen som mor till Bess är U N D E R B A R. Dock så är jag ej den i vår flock som är ledig med nyförvärvet. Det är min make som är det. Något som ej, oavsett vad många tror, varken gör mig till en dålig mamma eller risig fru. I vår flock är det bara så det är och lika lite som jag har rätt att ifrågasätta andras val bör mitt ifrågasättas. Ändå gör många det. Förjävligt tycker jag. Men men. Som vanligt väljer jag på att lägga fokus på det positiva istället. Som att vi faktiskt lever ett liv som fungerar för oss. Det fungerar såpass bra att vi ej känner för att klanka ner på andras val. Toppen va? 😉

Jaja. Jag ser iallafall fram emot att komma tillbaka i planeringen idag. Ser fram emot en dag då det förhoppningsvis ej är 100 grader varmt och mina älskade pälsbarn slipper våndas i solen också. Ser fram emot en vinter i Åres skidbackar.. Mot snö och mysiga kvällar framför brasan.

Bara för att man uppskattar nuet betyder det ej att man inte kan blicka framåt med längtan. 🙂

Tänker du något om det du läst?

Innan gnället och missnöjet tar över : Välj en annan känsla

Det är varmt. Tropiskt varmt. Tillräckligt varmt för att människor som fryser hela vintrarna här i landet lagom skall klaga över hur varmt det är. Är vi någonsin nöjda? Det tycks vara en känsla få förunnat i tider som dessa. Eller iallafall en känsla få väljer att ge efter inför.

För visst kan vi gå och jämföra med hur andra har det för att motverka att bli gnälliga eller fulla av missnöje. Men hjälper det? Jag skulle vilja svara ja på den frågan. Inställning kanske inte är allt men det är mycket. Med sanningen i fokus skulle vi dessutom aldrig ha något att gnälla över om vi ständigt ställde våra problem i parallell med andras. För visst finns det alltid någon som har det, eller har haft det, värre?

Gnäller jag aldrig? Jo, men visst gör jag det. Jag är människa. Men jag försöker iallafall att ej låta det infiltrera min vardag alltför mycket. Många gånger kommer jag tex på mig själv med att vara negativ. Då försöker jag istället fokusera på det jag har, det vackra kring mig och vad jag har att vara tacksam över i livet. Sen sköter sig resten själv.

Så innan gnället och missnöjet tar över nästa gång: Pröva att vända skutan till lugnare vatten. Välj en annan känsla. För i välden där vi alla huserar idag finns det nog med negativitet för att låta våra tankar skapa ännu mer. Helt i onödan.

Tänker du något om det du läst?

Drömmar och Dahmer

Vaknade av att Bess var hungrig och därmed smått missnöjd. Hon är verkligen helt underbar. Även när hon inte “borde” vara det.. 🙂

Kom i säng aldeles för sent igår. Fick ett ryck och borstade pälsbarnen för att sedan ge mig på att fixa i trädgården. Det blev väldigt bra. Mycket underpäls och ogräs blev trimmat. Det som är tacksamt med trädgårdsarbete, som jag ej visste innan jag köpte hus, är att det är otroligt tacksamt. Det man gör ser man direkt resultatet av. Om man inte planterar och sådant vill säga.. Men sånt ägnar inte jag mig åt. 😉 Kastar förvisso ut lite gräsfrön emellanåt. Men det tror jag inte räknas..

På Tv:n snurrar filmen “min vän Dahmer” och i mina hörlurar går en föreläsning med Christer Olsson. Detta samtidigt som jag bloggar. En perfekt början på dagen. Alla intryck passar min Asperger-hjärna perfekt. Christer pratar om drömmar och den verklighetsbaserade filmen handlar om massmördaren Dahmer. Drömmar och Dahmer. En ganska otippad kombination. Men det är så det är. Livet. Otippat. Men det är vad som gör det underbart tycker jag.

Tänker du något om det du läst?

Att jobba med musik

Jag älskar att skapa. Musik är verkligen något livsuppehållande för mig. Vet inte hur jag skulle kunna fortsätta andas om jag inte hade musiken att återgå till i livets upp- och nedgångar. Det må låta klyschigt, men det är lite därför “jag är här”. Det är iallafall så det känns..

Just nu är jag dessutom en väldigt expansiv period. Inte nog med att jag nyligen fått barn. Det är även mycket som händer i karriären vilken känns underbart. Vem är det som sagt att man ej kan ha allt? 🙂

Det har inte alltid varit såhär. Jag har genomlevt så mycket svårt och inom alla områden av mitt liv. Fått höra att jag nog ej kan få barn är väll en av de som ligger närmast i minnet förutom att jag växte upp under hemska förhållanden. Detta är inte ens allt.. Kanske är det vad som får mig att uppskatta det jag har? Att jag i perioder av mitt liv faktiskt inte haft någonting.

Så nu sitter jag här och älskar det jag har. Älskar att skriva texter och kombinera ackord för att skapa något nytt. Älskar det. Älskar att jobba med musik. Att ha ett jobb som jag aldrig är ledig ifrån. Som alltid tar av min tid. För jag vet aldrig när inspirationen kommer att slå till. När ett ord, en fras eller en ton gör entre i mitt medvetande. Helt underbart. Mitt artistbprojekt finner du på Spotify. Här: LÄNK

🙂

Tänker du något om det du läst?

Svullen

Efter att vi avslutade gårdagskvällen igår med att grilla god vegansk mat tillsammans med min bror och hans vän Karl så har jag känt mig lite svullen under dagen. Svullen för mig innebär seg och relativt energilös. Att äta hamburgare två gånger på en dag och toppa det med korv med bröd (veganskt självfallet) så protesterar kroppen. Men det är ganska förståligt även om jag inte borde ha gjort något annat med tanke på den senaste tidens viktminskning. Nu när jag ammar så är det lätt att jag har ett överdrivet sug efter kolhydrater. Pasta, bröd och potatis.. Ändå är det svårt att lyckas hålla min vikt. Inte för att min normala kroppsform innan graviditeten inneböart att jag var överdrivet smal på något sätt. Men för min del så känner jag mig mest hemma bakom kurvor.

Nu ska jag återgå till att vara svullen och njuta av att jag fått en massa utrensat idag. Så fastän jag känner mig tung känns iallafall mitt hem lättare. Det finns alltid något att glädjas åt..

Tänker du något om det du läst?

Min älskade jordgubbe får numera bestämma själv

Idag har min älskade lilla jordgubbe varit på BVC för att bli mätt och vägd. Nu har hon gått upp till 3670 gram vilket är mycket från hennes födelsevikt på 3040 gram. Är så stolt över henne. Men detta är inte bara en milstolpe för min stolthet utan även för hennes utveckling. Detta innebär nämligen att vi ej längre behöver mata henne var 4:e timme utan att hon själv får bestämma när hon skall äta. Tuttarna sjunger halleluja.

Tänker du något om det du läst?

Jag är inte lat. Jag pumpar.

Det finns så många aspekter av mammalivet som ingen gjorde mig varse om varken innan eller under graviditeten. Som hur trött man blir av att amma till exempel. Nu pumpar ju jag mest då Rasmus står för själva matandet.. Men ändå. Tydligen är det meningen att man som ammande kvinna ska bli trött och lugn av att amma. Men det känns fruktansvärt kontraproduktivt för mig som har ett behov av att hålla mig väldigt aktiv.

Visst är det jättemysigt att umgås med min underbara dotter. Men jag vill helst inte behöva ta power-naps mitt på dagen för att kunna hålla kreativiteten och skapandet på topp. Skriver musik i stort sätt dagligen nu men igår blev det inget för tröttheten låg som ett töcken kring mitt fokus. Därmed är det otroligt viktigt att den här dagen blir bra. För att kompensera liksom..

Nu har jag dock relativt nyligen vaknat efter en liten “tupplur”. Det behövdes. Lunchen ligger i magen också så energinivåerna är på G att stiga. Det är också viktig för mig att inte tänka att jag är lat bara för att jag är tröttare nu än vanligt. Det må låta som en enkel sak att göra men för mig är det faktiskt ganska svårt. Men jag får försöka göra en “Stig Helmer”.

“Jag kan flyga. Jag är inte rädd.” = “Jag är inte lat. Jag pumpar.”

 

Tänker du något om det du läst?

Att kanske inte klara av att amma offentligt

Nu har jag inte varit ute så mycket med Bess än att detta uppenbarat sig som ett problem.. Dock så kan bara tanken faktiskt göra mig aningens stressad. Men jag har börjat fundera över hur vi ska göra med amningen i det offentliga rummet. Vet att amning är supernaturligt men det får inte mig att känna mig mer bekväm med att göra det offentligt för det. Det uppstår någon form av psykisk spärr där för mig av en outgrundlig anledning.. Jävla patriarkatstyre som felprogrammerat mig. Detta ska jag klara för min dotters skull.

Tänker du något om det du läst?

Att lämna personligheten på förlossningsbordet

Det vilar någonting fridfullt över kaoset omkring mig. Förändringarnas tid blåser in med hårda vindar. På kort tid har jag utvecklats som både människa och individ. Mammarollen, som kommit att bli den av mest signifikant värde, är dock den roll som jag upplever ha påverkat mig mest. Det finns nämligen på något sätt ingenting som kommit att påverka omgivningens syn på mig mer.

Visst har jag varit med i Paradise Hotel, omedvetet felstegat över feministiska gränser inom modellyrket, stannat i en våldsam relation och ofrånkomligen begått en uppsjö av andra misstag. Men genom allt det har jag aldrig upplevt att omgivningen tagit sig sådana friheter som nu gällande placerandet av åsikter om vem jag är eller snarare borde vara. För här där jag står som biologisk mamma till en dotter snarare än “bara” pälsbarnsmorsa så blir jag plötsligt dömd för varje bild jag lägger upp och varje mening jag författar. En mamma skall vara “si” och inte bete sig “så” osv.

Mina bilder är tydligen för lättklädda och mina ord för fria. Jag svär för mycket och talar för högt. Sen har jag högfungerande Asperger också. Hua så hemskt.. Visst har jag ett IQ långt över medel men låt oss istället fokusera på att jag inte klarar av att åka tunnelbana..! Jisses.

Det upplevs från mitt håll ibland som att jag förväntas ha lämnat min personlighet på förlossningsbordet. Enligt dem som dömer, klagar och sprider negativitet vill säga. I enighet med mina principer så är man fri att tycka som man vill, absolut. Men som en människa vars uppväxt lättast beskrivs som en krigszon med undertoner av psykisk ohälsa, så känns det inte som att människor har en aning om vad de talar om egentligen. Det blev folk av mig också fastän förutsättningarna var dåliga och jag tror knappast att de skulle blitt värre om min maniska modersgestalt skulle ha varit med i Paradise Hotel eller hyllat kvinnokroppen genom att vara lättklädd ibland. Nej.

Det som gör någon till en bra mamma är precis samma sak som gör någon till en dålig mamma. Ingenting som egentligen syns. Jag vet att jag är en bra mamma trots att jag har asperger och stora naturliga bröst. I mitt hjärta så älskar jag min dotter men det betyder inte att jag slutat bry mig om allt annat sedan hon kom till världen. Jag är fortfarande jag. Mammarollen är inte allt jag är eller den enda roll jag kommer att axla.

Många tycks störa sig på detta. Det unnar jag dem. Men frågan jag ställer mig är huruvida de reflekterat över att de genom att lägga tid på att klaga på att jag ej endast spenderar tid i min mammaroll, faktiskt själva väljer bort mammatiden för att klaga på folk på internet? 

 

Tänker du något om det du läst?